Vad kan man se med teleskop från Sverige?

Vad kan du se redan med ett litet teleskop?

Ett teleskop på 70–100 mm visar månkratrar och bergskedjor. På Jupiter ser du de stora molnbanden, och vid Saturnus syns planetens måne Titan. Venus visar faser, men molnen döljer ytan. Titta på den när solen har gått ner.

Jupiter har fyra ljusa månar: Io, Europa, Ganymedes och Callisto. Du ser inte alla fyra varje kväll, och de byter plats märkbart på några timmar. Titta en gång till senare på kvällen så ser du skillnaden.

Saturnus ringform känner du igen från omkring 30×. Vid 100× eller mer blir den lättare att urskilja. Ringarnas lutning ändras genom åren, så de ser inte likadana ut varje år. Vanliga stjärnor är däremot fortfarande ljuspunkter i ett amatörteleskop.

Titta vid skuggorna för fler detaljer på månen

Kring halv månfas syns kratrarna tydligare, eftersom solljuset då faller från sidan. Leta vid terminatorn, gränsen mellan månens ljusa och mörka sida. Där syns skuggorna bäst.

Större öppning ger finare detaljer. Med 130–180 mm kan du urskilja detaljer ned till cirka 1 500 meter under bästa förhållanden. Med 250–300 mm kan det bli under en kilometer när luften är lugn. Månlandaren ser du i ingen av klasserna. Du behöver alltså ingen 250–300 mm-klass för att börja se kratrar.

Jupiter och Saturnus: vad kräver större öppning?

Med 130–180 mm kan Jupitermånarnas skuggor på planeten bli synliga när en skuggpassage pågår. Den stora röda fläcken syns under bra förhållanden, så länge den är vänd mot jorden. Cassinis delning i Saturnus ringar blir ett mål med övning. I 250–300 mm kan fler fina detaljer framträda i Jupiters molnband.

Vill du nå klassen 130–180 mm kostar Sky-Watcher Explorer-130PDS 3 595 kr, med 130 mm öppning.

Galaxer, nebulosor och stjärnhopar: fläckar, inte foton

Andromedagalaxen, M31, visar sig i 70–100 mm som en ljusare kärna med en svag avlång fläck runt. Det kräver mörk himmel. M81 och M82 syns i små teleskop som två svaga avlånga fläckar, där M82 är den smalare. Två kärnor i M51 ser du i 130–180 mm. Spiralarmarna börjar du ana först vid omkring 12 tums öppning och mörk himmel.

Plejaderna, M45, är en öppen stjärnhop att börja med i ett mindre teleskop. Sök med låg förstoring. M13 är en klotformig stjärnhop, alltså ett annat slags mål. Orionnebulosan hittar du vid den mittersta ljuspunkten i Orions svärd.

Färgrika bilder av nebulosor bygger ofta på exponeringar över flera minuter och ser inte likadana ut i okularet. Vill du ändå dit kan du läsa om astrofoto med teleskop.

Stad, luft eller öppning: åtgärda det som stör mest

Månen och planeterna går att titta på även från en större stad. Vid hög förstoring blir lugn luft viktig. Dallrar planetbilden, prova ett mål högre på himlen och kom tillbaka när luften är lugnare.

Svaga galaxer påverkas mycket mer av stadsljus. För dem flyttar du dig till en mörkare plats innan du köper ett större teleskop. Välj en kväll när månen inte syns, och räkna med omkring 45 minuter i mörker innan ögonen har anpassat sig.

Börjar du med månen och planeterna räcker teleskopen ovan. Fler modeller hittar du i teleskop för nybörjare och bästa teleskop.